Personligt

Personligt

Av |2017-01-25T16:09:01+00:0023 mars, 2016|Bloggar|

Flyttlasset gick från trångboddhet i Hagsätra till ljus och rymligt i radhus på Målarstigen 6. Familjen Klerkefors var mycket glad för att flytta in i det nya hyresradhuset.

Salemstaden byggdes i stort sett på orörd mark så runt hörnet fanns handelsträdgårdar, orörd skogsmark och på andra sidan järnvägen sjön Uttran. Marken hade köpts av Stockholms stad, då Bornsjön blev reservvattentäkt i början av 1900-talet. Fram till dess att Salemstaden påbörjades var Salem befolkningsmässigt en liten kommun. Av de ca 2.600 invånarna bodde merparten i Rönninge, som övervägande bestod av villor. Kommunens befolkning ökade med över 9.000 invånare från 1967 fram till 1973.

Vi kom från Sveriges alla hörn. En del kom också från Finland och andra från ”långtbortistan”.  Adoptivbarn från Korea blandades med japaner, läkarbarn, finnar och österrikare. Vi hade alla det gemensamt att vi var nya i Salem. Vi bodde främst hos Svenskabostäder i lägenheter och radhus men en del bodde också i nybyggda egnahemsradhus. Ursprungstanken med Salemstaden var ett bostadsområde med varierad bebyggelse i flerfamiljshus och olika typer av radhus. Med ett gemensamt centrum och ett nät av gång- och cykelvägar, väl avskilt från biltrafiken samt goda kommunikationer. Det gjorde att vi ungar kunde med eller utan cykel kunde röra oss fritt till och från skola samt till alla olika fritidsaktiviteter. Fritidsaktiviteter fanns det gott om. Finlandia hade öppet hus i Säbyhallen med sportaktiviteter, RSK hade både fotboll och pingis. Frittvaltarbete bollsport på eftermiddagarna var mycket populärt när vi väl kunde, redan i femteklass, flytta in i den då nybyggda Säbyskolan. Då hade redan familjen Klerkefors flyttat igen, den här gången till Skogvaktarstigen 17. Salemstaden är ett exempel på ett av 1960-talets mer ambitiösa försök att skapa en helt ny stadsdel med ett varierat boende. Här fanns det mesta som man kunde önska sig förutom arbetsplatser. Salemstaden var en sovstad. Våra föräldrar arbetade alla någon annanstans. Alla pendlade till arbetsplatser på annan ort. Många var vi som såg fram emot att börja gymnasiet, då det innebar att vi kom bort ifrån Salem då. De flesta hamnade inledningsvis på gymnasieskolor i Södertälje något senare var det Stockholm som gällde innan Tumba gymnasium stod färdigt.

Mycket har hänt sedan -67. Men annat blir det samma. Fortfarande flyttar barnfamiljer till Salem/Rönninge för tryggheten och närheten till naturen. Fortfarande vill tonåringarna pröva sina vingar genom att söka sig till gymnasieskolor på annan ort. Fortfarande är vi en välkomnande liten ”by” där vi hälsar på allt och alla när vi går på söndagspromenad. Som lokalpolitiker med nu vuxna barn vill jag bevara det som är bra och lite unikt med vår kommun. Samtidigt är jag ju ett barn av min tid och attraheras av nybyggarandan som finns i Salemstaden. Nu när vi debatterar flyktingboenden och diskuterar planerna på stora bostadsprojekt försöker jag tänka på de grundläggande värderingar som vi fick med oss som förortsungar. Olika är bra och framtiden byggs bäst på en säker historisk grund.